Någon tyckte det var onödigt att klippa håret. Men ibland (en gång om året ungefär) får jag ett stort behov av att bara klippa av det. Minst hälften. Lite spontant sådär. Efter en spontantripp till Ljungby (som förövrigt var jättetrevlig) så blev jag väl lite spontan-inspirerad och utnyttjade klipptiden ordentligt. Men ska man klippa håret kortare så ska man klippa håret kortare.

Insåg igår att jag faktiskt har kommit någon vart med plutthästen. Och det är faktiskt okej att gråta av lycka. Och saknad. För fy vad jag kommer sakna honom. Han finns alltid där. Han gör för det mesta som jag säger. Han får mig att le. Han bryr sig inte om ifall jag skäller på honom. Han litar på mig, och jag på honom. Han är kärlek på ett okomplicerat, vackert och fint sätt.
Jag vet att det är mitt val. Jag visste hela tiden att det någon gång skulle hända. Men det spelar ingen roll hur mycket det är mitt alldeles egna val och att jag hela tiden vetat om det, det gör det inte mindre jobbigt för det. Att lämna sin bästa vän är inget man gör opåverkad.




Hur mycket du än försvinner ur mitt liv kan ingen ta ifrån mig alla fina minnen, Jag älskar dig! <3 :)

Tror jag har drabbats av för tidig hemlängtan. Finns ingen annan logisk förklaring på varför jag frivilligt städar hela huset.


Två månader är en evighet.
Ett år är en evighet.
En evighet är inget problem.
En evighet är möjligtvis ett hinder.
Men inga hinder är så stora att det inte går att ta sig över.



Det handlar inte om att lyckas. Det handlar om att vara lycklig. :)

Du får som du vill. Jag orkar inte mer.


Let no one see the pain you're facing. :)

Det händer att jag sjunger, fast jag inte kan. Men det spelar ingen roll. För det är ingen som hör. När jag sjunger för mig själv ensam i min stora bil.

Och ibland, då tror jag att jag går under, för gott. Bara för att det är enklast så. Fast det är sånt man inte borde säga, inte högt i varje fall. Det är som att inte kunna sjunga, det är okej att sjunga falskt för sig själv. Är det då okej att bryta ihop, sådär för sig själv någon gång ibland.

Drömde om dig inatt. Det vara bara konstigt. Inte surrealistiskt konstigt. Men konstigt. Det borde inte vara så. Kanske borde det inte vara alls. Kanske ger det sig självt i framtiden. Om jag slutar överanalysera allt och det hela. Annars skruvar jag upp volymen på max och sjunger så falskt jag kan. Bara för att jag kan. (I min ensamhet. Naturligtvis.)


sing a song try not to think
act like it don't hurt
sing a song to cover up your cry
make them laugh let them dance
you know that you'll make it
but they don't know how hard you have to try

:)

just making a statement.


Förstår inte riktigt varför allt är som det är. Förstår heller inte varför så många inlägg innehåller orden "förstår inte". Det får mig att se på mig själv som en förvirrad person, sant förvisso men det klingar så negativt. För vissa dagar har jag svaret på allt. Faktiskt. Egocentriskt som tusan. Förvisso. Men galet underhållande och bara i fint sällskap. (Kommer du ihåg bilresan med sanningen om hur löven blir gröna darling?)

Och för att fortsätta med statements så åt jag en hel pizza häromdagen, just saying.


Let's not say forever, let's say for now. :)

Söndagen vart fin. Caroline är fin. Såna dagar är finare än snus. Ge mig flera sådana. Vare sig jag slutar som president eller diskplockare.


Försöker förstå. Det går inte så bra. Det går inte alls. Nu är det molnigt, förut var det sol. Jag klarar inte av det här. Dom säger att man ibland måste gå ner för att komma upp. Men hur vet man. Hur vet man att det kommer vända? Hur vet man att det inte är en one-way-street?


:)

En fågel viska i mitt öra att det är bäst att flyga innan snön kommer. Därför tänker jag bannemej försöka. Så får vi se vad som händer och sker. Hösten är ung och snö är äckligt. Antagligen lika äckligt någon annanstans. För börjar man i ena änden och slutar i den andra går det alltid av på mitten ändå.

Och tack.
För att du fick mig att förstå.
Att förstå vad jag inte behöver.
En annan dag, ett annat liv.
Kanske.



And all the people where singing. They went nanananananananana... :)

Tänker inte vara negativ idag, trots att humöret/känslorna/tankarna är inne på sitt sjuhundrade varv i rondellen. För efter x antal velande dagar har jag tagit förnuftet till fånga och bestämt mig. För att ta en sak i taget och fokusera på mig själv. Med andra ord har jag inte alls bestämt mig. Och jag tänker inte heller göra det heller, inte nu. Kanske imorgon. Eller dagen efter det. Eller nästa vecka. Eller efter jul.

Däremot tänker jag hålla tummarna för det där telefonsamtalet. För det är en början. En start för nästa steg. Nästa steg framåt, uppåt.

:)

Ibland är jag negativ, sådär var tredje dag ungefär.
Ibland är jag förvirrad, sådär en gång om dagen minst.
Den här veckan började negativt och fortsätter förvirrat.
Jag är en otydlig person, jag vet.


Some days the words giving up blows through my mind too many times.

:)

"Ta det inte personligt."  Okej, då gör jag inte det.


:)

Du frågade hur jag ser på saker. Saker som livet, kärleken och framtiden.
Ska jag vara helt ärlig ser jag ljust på saker. Saker som livet, kärleken och framtiden.
Ska jag vara helt ärlig måste jag ibland övertyga mig själv att jag faktiskt ser ljust på saker. Saker som livet, kärleken och framtiden.
Och varje gång jag tvivlar så kommer jag till slut fram till samma sak.Att allt blir vad man gör det till.

Och ja jag har lovat mig själv att försöka.
Försöka att fortsätta se ljust på saker. Saker som livet, kärleken och framtiden.


:)

Ibland blir det bara sådär, sådär jobbigt.
Utan att du märker, att det är på grund av dig.


Finally but no :)

Trodde att jag visste vad jag ville, eller åtminstone hade ett hum åt vilket håll min vilja lutade.
Men den där viljan är som en pendel, fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Ibland känns det lockande det där "du har ingen egen vilja så här ska du göra/tycka/tänka",
vissa stunder skulle jag nog faktiskt tacka och ta emot.
Bestäm åt mig, för stunden i alla fall.
Så kan jag ägna mig åt att gå sönder och bli hel.


Ananas :)

Efter lite knappande kom jag fram till att jag på ett bananskal fick ihop 111 och en halv timme på halva juli månad. Heja.



Egentligen vill jag linda in dig i bomull
köpa dig en michelingubbedräkt
och förvara dig i en låda av skottsäkert glas.
Men det kan jag inte
Jag kan inte skydda dig från verkligheten

Men jag kan finnas där
Jag kan vara ett berg när världen dalar runt omkring
Jag kan låna dig en axel när du behöver gråta ut
ett leende och fina ord när du behöver uppmuntran

Jag älskar dig min fina, påminn mig om det


:)

, allting är relativt
jag kommer alldeles bestämt ha en del jobb i höst också.
Finemang.
En tanke föds i hjärnan
och planerna förändras ännu en gång.
Positiviteten flödar, eh!


:)

Världen är mindre än min lilltå, och jag vet inte om jag tycker om det alls.



and once i decided i'll always end up smiling, so here it goes :)

Det är tisdag. Jag är ledig. Men i skolan iallafall. Och för att jag är i skolan när jag är ledig så är jag klar med typ allt. ALLT!  Som ska vara klart, eller ja i princip allt som är kvar innan studenten. Som är om 15 dagar precis exakt. Det känns bra. Jag har bestämt att livet är bra. För det mesta.

Helgen var helgalen, lördagen var värst. Jag har för första gången under mitt och rosa-kortets förhållande fått visa upp min kära vän för polisen. Han blev glad, bad mig andas i ett rör och tyckte synd om mig. Sen pratade vi häst/sjukdomar. Dom var inte så okunniga som man skulle kunna tro. Fast trots att farbror blå var vänlig så var jag deprimerad och åkte hem och åkte bort. Det var en av dom bästa kvällarna på länge, fina folk det finns!

Är lite ledsen för att jag är för fattig för att ha råd att flyga över halva Sverige, jag vill faktiskt bidra till växthuseffekten jag med (och uppleva finaste Carros student)! Men icke. Fast just nu är jag glad ändå, för jag har bestämt att jag ska vara det.

Plutten<3
:)

För sakens skull!

Idag är en sån dag man aldrig borde ha gått upp ur sängen. Antar att tanten på bussen hade gillat den idén mycket. Därför tänker jag klaga på att ljudet på datorn inte alls funkar så som det borde, eller när det inte borde, eller något.

Tjockisfika med kladdkaka och jag hade gärna tagit studenten i måndags ja. HEJDÅ!

Ibland rullar bilen fortare än hjulen och då är det bannemej extremt svårt att styra. Fick hem ett fint litet kuvert (ja jag fick post för en gångs skull) och bara för att alla klagar på sj så tänker jag säga att dom är bra. Åtminstone är dom dom enda som kan få fram posten lite fort. Så nästa vecka bär det av på äventyr för påsklovet ska man tillbringa norröver.

Råka hamna för nära elvispen med tummen är något alla gör varje dag, right? Det kan ju inte finnas något bättre sätt att kapa naglarna på bredden (eller vad man säger), så alla borde stoppa fingrarna i elvispen någon gång ibland sådär iallafall. Eller också kan vi instifta ett pris i klumpighet/klantighet och ge guldet till mig direkt, för det måste ju vara höjden av klantighet (om man inte räknar med när slog mig på en chokladbit, eller när jag gick in i det ena eller andra fönstret/dörren/bänken/bordet/stolen, eller när jag stukade handleden genom att lyfta upp en väska osv osv).

Iallafall borde man vinna 214 miljoner på lotto och behålla bilen man redan äger och öppna ett kafé för döva.

:)