Ibland, så vet jag faktiskt inte vad jag gör med mitt liv.
Efter en stund inser jag att jag faktiskt inte behöver veta det heller.

"ANDAS!" Jag vet att det är jag som brukar småskrika så till folk. Men just nu är det nog dags att jag riktar den meningen (okej ordet) till mig själv. För jag tror att jag missar den biten alldeles för ofta. Ja det är klart att jag andas, annars skulle jag inte överleva. Right?! Men liksom bildligt talat så är vi nog många som andas alldeles för lite.

Vi är nog också alldeles för många som tänker för mycket. Jag vet åtminstone två. Tror jag ska ersätta tänkandet med lite andning ibland. Det blir nog bäst för alla. Fast egentligen ska jag inte bry mig så mycket om alla andra. Inte på så sätt åtminstone. Bry sig om ska man göra.

Tankarna börjar fara i moralkärring-banor nu. Klipper bandet. Hej :)

tingeling tingeling...

du vet att det inte är min starka sida, det där.
Men jag är bra på andra saker jag.
För jag är jag och du är du.
Precis som det ska vara.
Och så får det förbli.



:)

Någon klagade på att jag stod med benen i kors hela tiden, det är inte bara för att jag alltid har gjort det utan också tydligen för att jag är fisk! Se, allt har en naturlig förklaring...

Och ännu är det ett steg kvar innan cirkeln är sluten :)

Allt blir vad man gör det till, galet! Vill man att vägen ska svänga höger så kan man faktiskt få vägen att svänga höger. Bara man vill. Tillräckligt mycket.

Allting är relativt :)

Helgen vart fin, nattpromenader och pizzor och så. Hästen är finast. Och snart är det lov. Hej tåg? Och kan man heta Andersson i förnamn?

Nu är det hus :)

Ibland överträffar man sig själv. Igår satt vi i en soffa och pusslade (eh haha) helt plötsligt ringer hennes mobil. Hon tar upp mobilen och vi inser att det är jag som ringer, från mobilen som ligger någonstans i samma soffa som vi sitter. Det är en konstig värld vi lever i!

Tisdag är en konstig veckodag. Det brukar inte hända speciellt mycket man kommer ihåg som speciellt på en tisdag, eller så kommer man inte ihåg att det hände på en tisdag, eller hur det nu är. Men ändå är tisdag en favorit-vardag. Hus på tv och resten av våren en ledig dag, tisdagen har varit sovmorgon i en evighet med. Men mest är det nog för att man har släppt måndags-paniken och ännu inte hunnit bli onsdags-mitt-i-veckan-vardags-deprimerad.

Fick upp en tanke på filmen På västfronten intet nytt (om andra världskriget). Fast i mitt huvud var det mer På skolfronten intet nytt. Det händer liksom ingenting och tar alldeles för lång tid. Och min längtan efter något annat, något helt annat, är större än nånsin. Och samtidigt växer paniken när det gäller vad för något helt annat jag egentligen vill. Jag vet en hel del jag skulle vilja göra men inget sådär så jag vet exakt. Eller jo flytta vill jag helt jättebestämt, men då måste man ha jobb (eller möjligtvis plugg men det vill jag inte än).

Så jag får väl återgå till mina enklare problem som att måla naglarna eller något annat som passar bättre för min överansträngda hjärna just nu.

:)

så tillbringade jag min lediga dag med att skotta snö, fixa stallet och tjäna lite pengar. Iochförsig har jag ätit massa mat med, och plättar med blåbärssylt. Min mamma är bra hon! Egentligen är jag ganska glad, trött på snön men glad. Fast ändå så funderar jag för mycket. För mycket och på fel saker, och på fel personer. Allting är relativt, framtiden är relativ och långt borta. Man ska leva i nuet heter det. Men vem klarar av det?

Ibland önskar jag att jag vore rik, inte sådär äckelrik och bortskämd utan mer rik så att jag kan göra de jag vill. Som att åka 100 mil oftare än en gång om året och sånadär saker. Men nu är jag inte det så då får jag väl vänta x antal månader och ta vara på dom dagar som det kanske blir åtminstone, om inget annat kommer i vägen. För jag vill faktiskt vara en del av din stora dag och fastän jag antagligen säger det alldeles för sällan så älskar jag dig gigantiskt mycket!<3

Livet är ungefär som en bergochdalbana, det går uppåt och neråt och man väljer själv om amn ska sträcka armarna i luften och skrika för fulla muggar eller hålla för ögonen och vänta tills åkturen är slut. Och jag har bestämt att 2010 ska bli mitt år så nu åker armarna upp i det blå!

Taggar bil till skolan med Larsson imorgon genom att glo tv och sova tidigt. Natti :)