Packar och packar och packar lite till. Inser att jag borde börjat för länge sen. Men så är det alltid. Jag packar alltid för sent och alltid för mycket. Men hur sjutton packar man för två månader plus tio?

Har ägnat dom senaste dagarna åt att säga hejdå till folk. Det är jobbigt. Jättejobbigt. Men jag har insett att världen är full av fina människor. Tack! Och det fina med att säga hejdå är att man får se fram emot att säga hej igen. Har också insett att vi är för dåliga på att säga att vi tycker om folk. På vilket sätt vi än må tycka om dom. Och jag älskar er!

I rätt sällskap spelar det ingen roll hur falskt du sjunger. :)