Börjar bli lite lagom nervös nu, inte varje dag man flyttar till ett annat land. Det kanske man borde iochförsig. Man skulle antagligen bli lite mer tolerant och förstående, perspektiv är bra. Hur som är jag faktiskt stolt över mig själv. För att jag vågade. Drömmar kan bli verklighet, men ibland får man hjälpa dom lite på traven. Och det spelar ingen roll om jag stannar en vecka eller tre år, huvudsaken är att jag åker dit.
För ibland måste man göra saker bara för sin egen skull, visst det finns en hel hög personer jag kommer att sakna. Men det är inte för evigt och England är inte världens ände. Så fine, du får gärna sakna mig men är du inte samtidigt glad för min skull är du ingenting att ha. Klart att det kommer att bli jobbigt, men det som inte dödar dig gör dig starkare, right?


Ser på världen med lite andra ögon idag än för en månad sen, på ett positivt sätt. :)