Väcktes av telefonen. Tryckte på fel knapp. Fick jobba ändå.
Fint med lön idag! Inte lika fint med äckelväder, telefoner som ska ringa men är tysta, mail som inte besvaras och folk som inte har tid. Blir en lång dag idag. Dom bygger säng i rummet bredvid, spännande.

Detdär med att inte veta gör mig tokig. Och förvirrad. Ett kanske gör att man inte kan ta tag i alla miljoner saker som måste tas tag i om detdär kansket blir ett ja.


:)

Med blåmärken på benen, virus i kroppen och sockar på fötterna gör jag verklighet av mina planer. Både dom stora livsavgörande det-här-har-jag-drömt-om-ända-sen-jag-lärde-mig-cykla-planerna och dom små köpa-halstabletter-planerna.

:)

Du får som du vill. Jag orkar inte mer.


Let no one see the pain you're facing. :)

Det händer att jag sjunger, fast jag inte kan. Men det spelar ingen roll. För det är ingen som hör. När jag sjunger för mig själv ensam i min stora bil.

Och ibland, då tror jag att jag går under, för gott. Bara för att det är enklast så. Fast det är sånt man inte borde säga, inte högt i varje fall. Det är som att inte kunna sjunga, det är okej att sjunga falskt för sig själv. Är det då okej att bryta ihop, sådär för sig själv någon gång ibland.

Drömde om dig inatt. Det vara bara konstigt. Inte surrealistiskt konstigt. Men konstigt. Det borde inte vara så. Kanske borde det inte vara alls. Kanske ger det sig självt i framtiden. Om jag slutar överanalysera allt och det hela. Annars skruvar jag upp volymen på max och sjunger så falskt jag kan. Bara för att jag kan. (I min ensamhet. Naturligtvis.)


sing a song try not to think
act like it don't hurt
sing a song to cover up your cry
make them laugh let them dance
you know that you'll make it
but they don't know how hard you have to try

:)

Har en intressant konversation med Pernilla Johansson Larsson, hon påstår att hela jag är liten (medan jag begränsade litenheten till mina öron). Det intressanta är att hon själv inte alls mäter lika många centimeter över marken som jag. (Och ja 2 cm makes big difference.) Hon ansåg också att jag lyssnade på deppmusik (skyller på hösten och den fina texten) och tvingade mig att lyssna på Nisse Hellberg istället. Vet inte hur jag ska tolka detta faktiskt. Cash är kärlek vare sig budskapet är positivt eller negativt.

Ska tillbringa kvällen/natten/morgondagens morgon hos Nathalie. Tacos, film och annat fredagsmys. Det blir fint.


Och ibland kan jag faktiskt se det fina i mig själv. :)

just making a statement.


Förstår inte riktigt varför allt är som det är. Förstår heller inte varför så många inlägg innehåller orden "förstår inte". Det får mig att se på mig själv som en förvirrad person, sant förvisso men det klingar så negativt. För vissa dagar har jag svaret på allt. Faktiskt. Egocentriskt som tusan. Förvisso. Men galet underhållande och bara i fint sällskap. (Kommer du ihåg bilresan med sanningen om hur löven blir gröna darling?)

Och för att fortsätta med statements så åt jag en hel pizza häromdagen, just saying.


Let's not say forever, let's say for now. :)

"ANDAS!" Jag vet att det är jag som brukar småskrika så till folk. Men just nu är det nog dags att jag riktar den meningen (okej ordet) till mig själv. För jag tror att jag missar den biten alldeles för ofta. Ja det är klart att jag andas, annars skulle jag inte överleva. Right?! Men liksom bildligt talat så är vi nog många som andas alldeles för lite.

Vi är nog också alldeles för många som tänker för mycket. Jag vet åtminstone två. Tror jag ska ersätta tänkandet med lite andning ibland. Det blir nog bäst för alla. Fast egentligen ska jag inte bry mig så mycket om alla andra. Inte på så sätt åtminstone. Bry sig om ska man göra.

Tankarna börjar fara i moralkärring-banor nu. Klipper bandet. Hej :)

Söndagen vart fin. Caroline är fin. Såna dagar är finare än snus. Ge mig flera sådana. Vare sig jag slutar som president eller diskplockare.


Försöker förstå. Det går inte så bra. Det går inte alls. Nu är det molnigt, förut var det sol. Jag klarar inte av det här. Dom säger att man ibland måste gå ner för att komma upp. Men hur vet man. Hur vet man att det kommer vända? Hur vet man att det inte är en one-way-street?


:)

En fågel viska i mitt öra att det är bäst att flyga innan snön kommer. Därför tänker jag bannemej försöka. Så får vi se vad som händer och sker. Hösten är ung och snö är äckligt. Antagligen lika äckligt någon annanstans. För börjar man i ena änden och slutar i den andra går det alltid av på mitten ändå.

Och tack.
För att du fick mig att förstå.
Att förstå vad jag inte behöver.
En annan dag, ett annat liv.
Kanske.



And all the people where singing. They went nanananananananana... :)

Tänker inte vara negativ idag, trots att humöret/känslorna/tankarna är inne på sitt sjuhundrade varv i rondellen. För efter x antal velande dagar har jag tagit förnuftet till fånga och bestämt mig. För att ta en sak i taget och fokusera på mig själv. Med andra ord har jag inte alls bestämt mig. Och jag tänker inte heller göra det heller, inte nu. Kanske imorgon. Eller dagen efter det. Eller nästa vecka. Eller efter jul.

Däremot tänker jag hålla tummarna för det där telefonsamtalet. För det är en början. En start för nästa steg. Nästa steg framåt, uppåt.

:)