Fortfarande söndag, jag vet. Har hunnit med allt jag lovat mig själv att göra idag, heja. Fixade naglarna, dock är dom ofärgade, dumt. Sen packade jag upp väskan som låg innan för dörren, förstår fortfarande inte hur jag kunde få den att väga 20 kilo. Jag menar när jag åkte hit första gången hade jag två väskor som tillsammans vägde 22 kilo, galet. Firade min uppackade väska (och fulla garderob, varför tar jag alltid med mig för mycket kläder?) med en promenad, min lista på tre saker avklarad.

Fixade mig lite härlig färdigmat från frysen innan jag tog soppåsen och datorn och promenerade in till huset för att slå mig ner framför tvn. End of todays story, ungefär, kanske. Ska sluta tänka så mycket. Men samtidigt har jag lovat mig själv att göra det jag mår bäst av. Vilket bara komplicerar det hela ännu mer. Hm, en dag i taget var det. Men livet brukar på något konstigt sätt lösa sig själv. Är det meningen så blir det så.  



Avslutar med en bild på världens finaste. Tack Emma för att jag fick rida, ja bilden är tagen 30e december 2010. Att få se hur bra mitt hjärta har det gjorde allt mycket bättre. Att han har någon som älskar honom och bryr sig om honom (och skämmer bort honom, haha) kändes så bra. För vad som än händer så kommer han ha en stor plats i mitt hjärta. <3

Why are you only eating the brown ones? :)