och hur ska jag kunna lämna dig nu ?



Livet är faktiskt helt okej, förutom att jag är nästansjuk. Men ändå kan jag inte sluta tänka på att jag måste lämna dig. Du är det finaste jag har, det mest verkliga och hållbara. Jag vet att det är mitt val och att det inte alls är någon som tvingar mig. Men ändå är det så det måste bli. Fast för din skull ska jag försöka ta vara på den tiden som vi faktiskt har. Fy vad du är bra!<3

Och egentligen kan jag faktiskt se att våra framsteg är enormt stora. Att jag egentligen är rätt bra på det jag gör. Men ändå fokuserar jag bara på det negativa. Det ska bli ändring på detdära. 2010 ska bli ett positivt år.

hej :)